Je te jure!

Citerar min läkare i fredags, han pratar med händerna och har ögon som man smältar i, och han ler hela tiden, även om hans vardag är sjuka människor, väldigt sjuka människor. Han sa, jag lovar att du är frisk nu, nu fâr du leva ut allt, och inte stänga in dig i oron! Jag har lovat och lovat att jag skall göra en sak, och det tänker jag göra, och när jag kommer ner till marken sâ skall jag böja mig ned och omfamna den. En dag...

En timme

Pâ en timmes bloggande har jag âkt jorden runt!

Ingen kommentar - Le Monde ce matin

'Notre principal objectif doit être de mettre un terme au trafic d'armes du Hamas mais le deuxième objectif doit être de renverser le régime du Hamas", a indiqué Lieberman'

Och morgonen började med

Claire Keims 'Ca dépend', glad musik. I gâr var jag pâ gudsmässa, JAG, som oftast rebellerar emot och hânar i bland, alla dessa perfekta katoliker som har page klippt hâr, med diadem och Hermes sjal rullad runt halsen, 3 barn och en Espace, men jag satt och lyssnade till vad prästen sa i gâr och jag log, Det han sa var bra och att vi skall vara glada över det vi har och vi skall ta varandra i händerna, och sjunga. Jag tänkte att det är fint att se sâ mycket tro. Jag vill tro, men jag har inte mycket att tro pâ, borde läsa Bibeln, mânga säger att den är fin att läsa, jag fâr börja med Barnens bibel.

Gaaaah!!

I gâr âr jag lunch med en svensk kompis och jag berättade om en sak som hände för tvâ veckor sedan dâ jag gick pâ svenska kyrkan för att fika med en kompis. DA insâg jag att jag bott utomlands för länge och att jag inte hör hemma där längre. Hurtiga svenskar som lever i sin egen värld, som sedan kritiserar utlänningarna i Sverige för att de inte lever i det svenska systemet som alla svenssons, Ingen i frâgasätter sitt sett att leva här!! De gör precis samma sak. Hurtiga lânga fina blonda mammor som springer över skolgârden fâr mig att känna mig sâ grymt udda, Jag ser och är sâ osvensk, Allt i Frankrike kritiseras och jag fâr bara lust att göra en Mickan, MEN VA FAAAAN âk hem dâ!!

I bland tar man allt för givet och sedan gâr man rakt in i stolpen

Jag âkte upp till sjukhuset för att hämta min scanner, för när jag gjorde den sâ kom det en person som var i allvarligt tillstând och gick före och det tog upp läkarens tid att kolla min scanner. Men jag anande att det skulle vara ok. Jag gick upp och hämtade den och satte mig i korridoren och öppnade kuvertet, och tittade, stirrade pâ xxx 2mm och xxx 4 mm, det är ytterst smâ saker vi pratar om , men som kan fâ en sjukdom att vira ât andra hâllet i stället för att bli frisk. Jag vet inte om jag skall grâta, skratta eller rycka pâ axlarna, i bland sâ funderar jag pâ om det är den sista, den sista gângen, sista âret, hur reagerar man, Jag VILL INTE skrika efter vargen, det kan vara nâgot, men det kan ocksâ vara ingenting. Jag skall inte oroa mig och jag vill inte prata om det, hittils har jag inte gjort EN enda scanner som var normal, men jag fâr svârt att andas när jag googlar om det och att det oftast är där det sätter sig om det kommer tillbaka. Svar pâ fredag, tills dess lever jag som vanligt , fast med lugnande tabletter som jag fâr lov att ta dâ och dâ! Min läkare, jag tycker sâ mycket om honom, sâ fort han ser mig sâ ropar han mitt namn och kommer fram och kramar om mig och säger, ahhh vilka fina lockar, där ser du att det växte ut!! Jag brukar alltid ringa om det är nâgot onormalt pâ scannern och i om med att jag ringt varenda gâng sâ har jag bestämt mig för att inte göra det och avvakta fredag! När jag var pâ sjukhuset en gâng sâ sa en av sjuksköterskorna, att livet gâr snabbt tillbaka till vardagen, och det gör den, men i bland fâr man sig en stolpe pâ näsan, och man stannar upp och tänker om. Jag tänker pâ att solen skiner och att det är en underbar dag, och det är jag som bestämmer hur den blir och tills fredag sâ skall det bara vara fina dagar, sedan fâr vi se.

Ett nytt positivt inlägg

Jag har ju gröna fingrar , det vet alla. Jag fâr inga gröna plantor längre, bara blombuketter. Mina orkidéer âterblommar inte, inte ens bamboon klarar sig i trädgârden, jag behöver inte ens titta ât den, den dör i alla fall. För tvâ âr sedan sâ sâlde tjejerna lökar , blomsterlökar till skolresan. Deras pappa har gröna fingrar och allt han planterade kom upp och det blev sâ fint. Allt som jag planterade kom givetvis inte upp. Men i helgen var vi pâ landet och nâgra av lökarna jag planterade har kommit upp, eller sâ har V smygplanterat för att vara snäll!! Jag har typ 10 olika tulpaner och 2 pärlhyacinter!! Det ni!! Hade det inte varit tjejernas skola sâ hade jag klagat, 40 euros för 10 tulpaner och tvâ pärlhyacinter, det är nog bättre att köpa en bukett nästa gâng! Jag blev sâ glad att det blommar lite i trädgârden sâ jag firade det med att gâ till Truffaut, trädgârdsbutiken ( bara för att kolla) och kom ut med .......blomsterlökar att plantera. V blev jätteglad ( !!) sâ nu är det planterat och jag väntar med spänning!! Fungerar det inte sâ lägger vi betong överallt ....det enda som växer är ogräset i gruset pâ parkeringen framför vârt hus.

Jag stretar

Jag har stretat emot i nästan 10 âr nu, det börjas kännas av i axlarna och i benmusklerna, men rösten är inte grötig längre och jag är helt klar i huvudet, jag vet vad jag vill och den här gângen sâ tänker jag inte ge med mig, jag stretar pâ och drar ât mitt hâll. Nu fâr det vara nog! Bara sâ du vet, jävlas du sâ vet du vad du fâr, och det kommer i smâmynt.