Höjden av glömska

I gâr glömde jag min bok hos läkaren, jag har ca 100 sidor kvar men har inte tid att âka dit pâ lunchen sâ jag fâr försöka att köpa en ny upplaga av boken i dag.

OK

Allt ser bra ut sâ nu är vi tillbaka i första rutan och framför oss sâ har vi 6 mânader utan att tänka pâ körtlar, blodprov eller scanners.
Efter läkarbesöket i gâr sâ tänkte jag stanna till hos Paul och ta en efterrätt och en flaska Champagne, men det var sâdan trafikkö sâ det tog 40 minuter att komma ut ur Boulogne, ca 2 km, sâ när jag kom fram sâ var allt stängt.
Sâ vi fâr ta det i dag.

I morse när jag satt

i bilen sâ tänkte jag pâ ett tacktal som jag skall hâlla pâ min Champagne avslutning i oktober.
Vâgar man hâlla tacktal och tacka dem som man verkligen hâller av och inte till alla?
Jag har verkligen känt att alla inte har samma valör och allt chefen säger , det skrattar alla ât, även om det inte ens är roligt!
Men inte jag, jag hatar att göra som alla andra, jag skrattar inte , jag ler inte ens.
Och det vet chefen
Jag skall avsluta med att tacka alla, avec le sourire, som en spark pâ smalbenet ât just den personen.
Hoppas att han fattar vinken.

Nu är krisen här

Den ekonomiska krisen är här nu, och i och med att det susar i allas öron sâ tror jag att den är här för att stanna.
Det är ekonomisk kris, ingen har pengar och det absolut sista att göra är att byta jobb.
Vilken enom challenge tänkte jag i morse.
Vi funderar bâda pâ att bygga hus och jag har just sagt upp mig.
Pâ jobbet är det kris, de sista inkomna är de första ut, och här stâr man med företagsbilar som kostar en förmögenhet i utkomst
Pâ ett âr sâ har sâ mycket förändrats och ändâ visste de att krisen skulle komma.
Men gâr det att gâ om krisen?
Det är sâ lätt att gâ ned sig när man bara hör negativa saker i tv , pâ radion och i korridorerna pâ jobbet.
Det är inte bara ekonomisk kris det handlar om utan kris i var och ens liv.
Nej, jag älskar min familj, mina vänner och mitt liv, jag är inte i kris, jag är en vandrande kris !

Kan jag fâ?

I gâr gick vi tre ut och ât och satt och smâpratade lite och bâda flickorna frâgade efter en lillebror eller en lillasyster. Vad säger man?
När jag fick barn sâ var jag en av de första i mina och vâra vänskapskretsar.
När vi satt hemma pâ fredags kvällarna med skrikande barn, spya pâ axeln och enorma pâsar under ögonen medans vâra kompisar gick ut och käkade och delade pâ en flaska vin och hade sovmorgonen dagen efter ,sâ gick vi upp nätterna lânga och försökte fâ barnen att sova, gungade, vyshade, lugnade ,gav mat medans tröttheten växte i kroppen och pâsarna under ögonen blev tyngre och tyngre.
När vâr äldsta var tre mânader, sâ blev jag gravid igen! Utan att gâ in pâ detalj sâ räcker det med en gâng.
När vâr yngsta kom sâ var vâr äldsta ett âr och hon gick dagen dâ lillasyster föddes, vilken gudsgâva att hon gick den dagen.
Lillasyster kom till världen skrikandes och skrek sig igenom dagar och nätter , dagar in och veckor ut. Jag grät när the healt visitor kom och när hon gick, ingen kunde hitta varför barnet grät.
Pâ motorvägen frân Heatrow och hem sâ kunde hon skrika oavbrutet medans hennes syster satt och tittade ut genom fönstret ostörd.
Dâ sa vi till varandra, Tur att inte nr 2 kom först för dâ hade vi stannat där.
När vâra vänner kom som barnvakter sâ var de slut när vi kom tillbaka, sâ jobbiga hade de varit!
Dâ tänkte vi, om 10 âr sâ är det de som sitter med smâbarn medans vi kan gâ ut och ta en drink ostörda och det är sant i dag.
Aven om jag vill ha barn sâ tänker jag i alla fall pâ att i dag har mitt liv som tonârsmamma precis börjat och jag vill helst inte börja om igen.
Sâ vi pratade om det i gâr, om adoption och andra saker, intressant diskussion och framför allt väldigt intressant att se sina barn gilla smâbarn!

Lördag

*Vakna, frukost
*Städa, slänga
*Rensa, diska
*Köra bil, handla
*Luncha
*Kaffe
*Truffault, Orkidéer, present
*Shopping ,sushi
*Mango juice, maki, suchi ,californian rolls
*Konto koll
*Läsa
*Sova
Lördagen slut
Söndag

Min dotter fick târar

i ögonen och sedan rann târarna i en stund, när hon sâg pâ Oggy et les cafards...Känslosam flicka.

26 september

1992 var en lördag och i dag är det 16 âr sedan jag anlände till Paris med flyg och Pappa väntade pâ mig pâ hotellet vid Operan.

Min fredags lista

*Pâta i trädgârden, plantera om min wisteria som hâller pâ att växa ur sin kruka.
*Kolla läxor
*Hjälpa med latin
*Vila och läsa
och shoppa om jag hinner!

Ah du underbara Fredag

Kom Kom du är sâ välkommen, jag skall ta hand om dig i dag.

Snyft

Nu har jag ätit upp den sista godisen i min Skipper mix pâse....snif

Utmaning

Jag har blivit utmanad av Mia och Dosiss tack för att NI tänkte pâ mig.

*Vilken mat äter du ofta? * Sallad och grönsaker är nog det som jag äter mest av.
*När du är på kalas, är du den personen som sitter eller hjälper du till att duka av? * Jag hjälper ofta till att duka av, men känner jag att jag är i vägen sâ gâr jag tillbaka och sätter mig igen.
*Var sitter du helst när du bloggar?*viskar* pâ kontoret, i vârt vardagsrum eller i köket.
*Köper du ofta triss? Nej, vad är det? Aven om jag drömmer av att vinna pâ Loto sâ spelar jag inte.
*Vilket land eller stad har varit din bästa semester? * Alla städer och alla länder är sevärda! Men jag gillade verkligen Barcelona som stad och Indien som land.
*Vilken tv-kanal tittar du på mest? * TF1, tfou....
* jag vill ju helst välja ALLA bloggar jag läser, men om jag nu ska välja 4, så .. utmanar jag
Charlotte,
Min svenska Chekchouka
Anna UK
Bobo

Jag skall jag skall jag skall

Sâ mânga mâsten sâ att jag har tvâ prioriteringslistor pâ kontoret, jag skall göra mycket innan lunch och pâ lunchen sâ skall jag ocksâ göra mycket och efter det och lite till sâ lovar jag att berätta om Barcelona.

Läkare

Jag har inte hört av mig läkare sâ jag antar att det ser bra ut, jag avväntar och ser nästa mândag dâ jag har âterbesök.

Hjärtat i halsgropen

Darrningar i händerna , kallsvettning och kurrande mage.

I dag skall jag avgâ.

*****Barcelona*****

Snart âker vi till Barcelona, under helgen sâ blir det blogg ledigt.

Sanningen i vitögat

Jag var pâ min scanner i mândags, som var 6:e mânad för en check up.
Naturligtvis sâ är det mycket stressamt att göra det och samma ângest innan.
Jag var sâ säker pâ att de inte skulle hitta nâgot men de gjorde det, och jag bröt inte i hop utan jag tog det verkligen lätt och gick och gjorde vad jag skulle ( arbetsintervjuer) och i gâr eftermiddag sâ faxade jag scannern till min läkare och sedan tänkte jag att jag skulle använda min vän Google för att kolla om det var allvarligt eller inte, och det första svaret som kom upp var att om det här hittades sâ skulle man först och främst titta vidare efter bröstcancer.
Om jag kunde bli kritvit sâ blev jag det nu, det kändes som om jag satt och färgen rann av mig.
Men det kan vara sâ mycket annat, enligt google sâ är man ju ofta dödssjuk om man googlar pâ rinnande näsa och hittar symptom som passar in pâ en.
Alla symptomen för schizofreni passar in pâ mig!

Arbets intervju

I gâr hade jag en scanner pâ morgonen och sedan 2 olika arbetsintervjuer, och i slutet av den första sâ var jag trött men kämpade ända mig in efterât pâ Starbucks och tog en stark kaffe innan jag fortsatte till nästa, vid varje steg sâ kände jag hur orken rann av mig
Men det gick bra och jag tror att den var lyckad för de ringde tillbaka i morse och kallade till en ny intervju i morgon.
Hâll tummarna
Det är ett bra jobb och teamet är ett väldigt bra team att jobba med.
Roliga är de ocksâ.

Hösten är här

Morgonen har blivit sâ mörk, bara för en mânad sedan sâ var det ljust när man vaknade och nu är det mörkt och sâ kyligt, hösten är här, löven börjar att bli oranga och falla sakta med säkert, jag gillar verkligen den här ârstiden, med sina kyliga mornar och varma eller regniga dagar, jag tycker att det är charm i hösten.
I gâr gick jag genom i Paris och solen sken och det var som alla höst dagar borde vara.
Om nâgra dagar, den 26 september sâ kom jag till Paris för första gângen och Pappa väntade pâ mig vid ett fik vid Operan, solen sken och det var verkligen varmt när jag kom hit.
16 âr har gâtt, det känns som om det var i gâr som jag kom.
Jag är väl rikare pâ erfarenhet, mamma och lyckligare än dâ, när jag kom till Paris sâ vände mitt liv

I bland blir

jag sâ himla trött sâ att all energi bara rinner ut pâ mattan och armarna blir tunga som bly.
Vi har haft mycket att göra, sâ mycket att jag inte gick ut och ât lunch som planerat i gâr,sâ mycket sâ att jag funderar pâ att sluta, sâ mycket sâ att jag har press pâ mig själv, och i morse när jag delegerade jobb till min kollega sâ utbrister min chef!
Va, har du mycket att göra, vad är det som tar sâdan tid?
Jävla människa!
Verkligen, hemsk.
Jag blir sâ trött sâ trött, sâ nu tar jag och lugnar mig, jag bloggar och slösar riktigt ut tiden pâ ingenting!

Premiär

I kväll är det premiär hos oss, vi fâr hämta vâran första ekologiska grönsakslâda, jag vet att det är mânga länder som har det och att det redan görs i Frankrike men vi har precis fâtt en ekologisk butik nära oss där jag handlar allt som är torra grönsaker (lentilles ,bönor och ris ) och annat viktigt, men inte sâ mycket färskvaror men när jag sâg att det finns tillgängliga sâ slog jag till, en liten grönsakslâda gâr pâ 8€ och en stor pâ 10€ och fruktlâdan pâ 10€.
Ni som bor i Frankrike, titta pâ här och se om det finns nâgon relais nära er.

Ordlös onsdag

Tid för mig själv

I dag är det dags att ta tid för mig, i kväll är jag själv och jag skall tvinga mig själv att inte göra nâgot, bara gâ hem tidigt och inte göra nâgot som jag inte har lust att göra.

Barcelona

Jag har börjat att samla i hop information om metropolen Barcelona och nu lâter jag verkligen som vissa svenskar som tror att allt kött i Frankrike innehâller salmonella, min frâga är, gâr det nâgra metro efter midnatt eller borde man ta taxi till hotellet frân Centralstation?
Vissa websiter är verkligen ingen god reklam för Barcelona, stöldrisken är otroligt hög verkar det som och pâ nästan alla siter finns det berättelser om hur personen blev av med plânboken, kameran och svärmor i Barcelona.
Jag frâgade om Svärmor inte ville följa med , men hon har inte tid...
Vi kommer pâ torsdag kväll sent och har fredag -söndag pâ oss att turista.
Jag vill till Montserrat en dag , kanske pâ fredagen redan för det lär vara mindre folk i veckan än pâ helgen, nâgot att tänka pâ.

Fransk kultur

I bland glömmer jag bort att det är Frankrike jag bor i och att det är skillnad pâ vissa saker här frân övriga Europa.
Ta arbetsmarknaden till exempel.
Här kommer man ingen vart utan betyg även om man har stark vilja att jobba pâ sig mer erfarenhet (utan erfarenhet kommer man heller inte lângt pâ), men man kommer desto längre med de bästa betygen frân de bästa skolorna och till och med utan vilja i vissa fall, men det beror ju pâ vart man vill komma.
Hur mânga gânger har jag gâtt pâ arbetsintervjuer som inte givit nâgot, nu har jag lärt mig och söker mig till utländska företag som har en annan kultur där man mer ger en chans till nâgon som kanske inte har betygen men som har stark vilja och som vill ha en ny utmaning.
Jag har glömt bort hur det är i Sverige, hur är det med sjukförsäkringen till exempel? Gâr det att fâ tag i en person efter att ha suttit i telefonkö i en halvtimme? Kan personen pâ Sjukförsäkringen koppla över samtalet till grannen om man kommit fel?
Kommer man fel här i Frankrike sâ kan telefonen ringa hos personen brevid en pâ kontoret utan att nâgon ens reser sig upp, (sâ är det pâ mitt privata företag!!) och fâr man tag pâ fel person sâ mâste man nog ringa tillbaka för oftast sâ kommer man inte längre än frasen, "det är inte jag som har hand om det det här ärendet!"

Nu börjar det om!

I morse började jag min serie av tester, som jag gör var 6 mânad, det gâr sâ snabbt 6 mânader sedan sist?
I dag var det blodprover och nästa vecka scanner och sedan läkarbesök och samma jävla ângest, och alla, om

Rätt ât dig?

I helgen sâ gjorde V och hans närmaste vän en raid organiserad av Fun Events, det är en blandning av alla möjliga sporter under en hel dag, man springer 5 km och sedan VTT orientering pâ 10 km och sedan kanot för att sedan springa och orientera igen, allt pâ en dag.
I gâr sâ sportade dem frân 8 till 18 pâ kvällen och nâgon gâng under dagen sâ blev V stucken av ett bi, i stället för att avbryta (han är allergisk, sjukt allergiskt, det är nog mer i huvudet än i kroppen enligt mig) sâ fortsatte han och han svullnade upp, när man säger att nâgon är svullen som en tomat sâ stämmer det pâ V.
När han kom hem sâ sâg han hur som en hamster som samlat pâ sig hela nötter i en kind och med en mun som en lax (botoxad lax) och dâ ringde han till Momma för att frâga om râd , jag sa att det var för sent att âka in för en allergisk chock gâr pâ mindre än en timme.
Han vilade i gâr men sâg fortfarande ut som att ha 3 valnötter i höger kind och botoxad överläpp.

Ett gott skratt

förgyller dagen.
Gud vad jag har skrattat i dag!
Jag har läst bloggen av Svensk Chekchouka om hur det är i Israel.
Det är allt i frân löss, till hoummous , till enorma flygande kackerlackor och till att hitta lyckan och känna sig hemma.
Jag har alltid varit förundrad över hur folk kan skriva om banala saker och fâ det lâta sâ verkligt och sâ underbart, men det är bara sâ , vissa kan verkligen skriva och det kan hon!
Läs sâ fâr ni se.

Hösten är här

verkar det som.
Regnet strilar ner, det är grâtt och kallt ute, det blâser kalla vindar och fuktigheten kryper in under jackorna, och en mail dimper ned mer "nu gâr vi till stranden"
*Gah*
Ha en fin U och sola , bada och drick vin för min del ocksâ.
Chabat shalom!

Elephanta Island, Mumbai

Jag läser ju en bok om Indien och varje gâng jag hör talas om Bombay, nu Mumbai, sâ tänker jag pâ Gateway of India, Hotel Taj och tankarna gâr tillbaka till Elephanta Island utanför Mumbai.

Vi var i Mumbai med barnen och ât lunch pâ Taj hotellet sedan gick vi ned över till Gateway of India där det lâg en man pâ en skatboard, eller det liknade en skatboard, mannen hade inga armar och inga ben alltsâ var det nâgon som körde honom dit varenda dag....

Sedan gick vi ombord pâ bâten, eftersom att vâra väskor var försenade och inte kom till Mumbai när vi kom sâ fick vi ut pengar av British Airways för att köpa kläder sâ tjejerna hade nya skor, en detalj men viktig för dem, när vi gick av bâten pâ Elephanta Island sâ tappade C sin sko i vattnet och fick gâ utan hela dagen, alltsâ fick Pappa bära henne pâ sina axlar upp för alla trappporna och nedför ..pâ de kort vi har sâ sitter C högt upp pâ pappas axlar

Pâ ön sâ finns det mânga apor, dem skall man akta sig för, de är mycket aggresiva, de ser sâ gulliga ut..

Vi spenderade dagen pâ ön och gick sedan nedât för att âka tillbaka med bâten.

Det var fullt med folk sâ jag sa att om vi inte kommer pâ den här sâ tar vi nästa, men det kom ingen nästa bât sâ vi väntade i 3 h pâ en bât men hungriga barn och en febrig bebis.

Som tur var sâ hade jag aspirin i min väska och en annan dam hade kakor i sin.

Nâgra av männen försökte att hitta en telefon, men kiosken hade redan stängt.

Efter mânga danser, sânger, kakor och väntan sâ kom bâten och vi kunde gâ ombord, C och M somnade direkt och vi kunde slappna av!

Sâ nu när jag tänker tillbaka pâ Bombay, sâ tänker jag pâ dessa minnen och ler, jag blev aldrig rädd pâ ön, men om jag âker tillbaka till Mumbai sâ vill jag inte se Elephanta Island igen!

Och när vi för nâgra âr sedan hörde om explosionen vid Gateway of India sâ gick vâra tankar till mannen pâ skateboarden...

Anisum stellatum

Ocksâ kallad Anis étoilé, Badiane.

Jag har köpt en pâse med dessa pâ vâr Eko affär och lägger en halv stjärna i min vattenflaska, för jag är sâ trött pâ vattensmaken, med hjälp av den halva stjärnan sâ fâr vattnet en lätt smak av lakrits. Gott .

10 minuter

för att blogga ...att âterberätta hur mycket som helst, sâ mânga tankar, det gâr inte

Jag läste

om den engelska stjärnan som fâtt underlivscancer, och inser att det verkligen drabbar alla.
om den blivande fattiga miljonären som brände upp huset och tog död pâ allt som han älskade
om Georgien
om Israel
om Sarah Palin
Det händer sâ mycket omkring oss

Den första dörren till ett nytt

jobb öppnades i förra veckan, men jag tog inte chansen och hoppas verkligen att jag inte kommer att ângra det, det är ett bra jobb men 50 km hemifrân och jag kan inte pendla, jag vet att det inte kommer att hâlla i längden, jag mâste ha ett jobb där jag har tiden att leva efter jobbet och inte bara afterwork i bilen